Fårömålet



        kännetecken       ord     y blir till ö   artiklar    bestämd form    

        ha & hann     fyrkasussystemet    fårömålet idag   länkar

 


Y blir till Ö

Storlandsgutniskan anammade formen ”för” istället för det gutniska ”fyr”, vilken levde kvar sent i fårögutniskan. I nästan alla fall där gutamålet har ett ö-ljud idag var förr ett ”y” i gutniskan. Äldre gutniska har över huvud taget aldrig haft ”ö”-ljudet i motsats till de övriga nordiska språken som alla haft ”ö”-ljud i sina språk, även i fornspråken. Pga svensk och dansk påvekan gjorde ”ö”-ljudet sitt intrång och detta skedde förmodligen någon gång under 16-1700-talen. ”Vör” hette innan ”vyr”, ”för” hette ”fyr”/”firi(r)”, ”böykar”(böcker) hette ”bykar”/”bykir”. På 1800-talets mitt och slut finns ännu en del av dessa ”y-former” kvar i fårömålet, och det är inte förrän på 1900-talet som de helt uppslukats av ”ö”-ljudet. En övergångsperiod fanns i bytet till ”ö” och det var att man blandade bokstäverna till en diftong, ”öy”. Man kan säga att man stod med en fot i den gamla gutniskan där man skrev ”y” och den andra i den nya mer svenskpåverkade gutniskan med ”ö”, tills att det var dags att helt gå över till ”ö”. Idag finns ju ännu denna ”öy”-diftong kvar i modernare gotländska som i ex. i ”öyvar”, ”löyse”, och till och med denna diftong börjar i dagens gotländska att gå över till ett helt svenskt  ”ö”-ljud.

  

 

 

 

Maila mig!