Fårömålet



        kännetecken       ord      y blir till ö    artiklar    bestämd form    

        ha & hann     fyrkasussystemet    fårömålet idag   länkar  

 


Fyrkasussystemet

Fyrkasussystemet är än idag bevarat i isländskan och färöiskan. På Gotland levde det kvar relativt sent och det var Fårömålet som behöll kvar systemet sist av alla. Där levde det relativt oförstört kvar in på slutet av 1800-talet och fanns kanske kvar en bit in på 1900-talet. Fraser som ”bi teidum”, ”bi stundum”, ”til sängs” är rester av detta system. I alla socken- och gårdsnamn lever fyrkasussystemet dock kvar in i våra dagar. 

 

Skogs, Garde, Hainum, Halla, Laivide, Kaupungs. Alla är de exempel på fyrkasussystemets ändelser.

 

Garde betyder ju egentligen ”gård”. Varför skrivs det då inte bara ”gard” eller ”gard’n”? Jo, denna form är dativ. Uttalet av ordet stämmer ju inte heller med hur man normalt uttalar ”gard’n”. I ”gard’n” betonas ju första stavelsen extra för att falla på sista. När man uttalar ”Garde” finns lika mycket betoning på båda stavelserna. Namn som uttalas på detta sätt tyder oftast på att de är böjda enligt fyrkasussystemet och står i dativ. I lite äldre gutniska var detta ”e” ett ”i”, dvs Gardi, Laividi men hade samma betoning som de nuvarande namnen.    

 

Vad är då fyrkasussystemet och på vilket sätt påverkade det ords former?

Fyrkasussystemet hade alltså fyra kasus. Detta betydde att substantiv kunde ha fyra olika ändelser i obestämd form, och fyra ändelser i bestämd form.

De fyra kasusens namn är: Nominativ (grundform), dativ, ackusativ och genitiv.

Även adjektiv ändrade skepnad. Uttryck som ”i godan ro” är en rest av detta system, och egentligen skulle ju det ju skrivas ”i god ro” utefter den svenska vi känner till idag.

Ett substantiv som kom först i en mening var oftast nominativ. Objektet för en handling blev antingen dativ eller ackusativ, och genitiv beteckade ägandet, så även idag. ”Flickan” kunde t ex skrivas på två olika sätt beroende på funktion i meningen.

Ex.:

Peika singar. (Flickan sjunger)

Ann sork singar fyr peikuna. (En pojke sjunger för flickan)

 

Här är lite fler exempel på hur ord fick andra ändelser beroende på var de stod och vilket ord som stod innan.

 

Gardar brinnar. (Gårdar brinner)

Per gar i gardum . (Per går i gårdar)

 

”Gårdar” skrivs alltså här på två olika sätt beroende på att det första ordet står i nominativ (grundform) och det andra står i dativ. (Prepositionen ”i” styr dativ)

Så här låter många gånger fortfarande Fårögutniskan under 1800-talet, och det är ofta svårt för oss idag att förstå formerna och systemets regler då modernt gutamål har lagt bort detta fyrkasussystem.

 

 



  

 

 

 

Maila mig!