Fårömålet

        kännetecken       ord      y blir till ö    artiklar    bestämd form    

        ha & hann     fyrkasussystemet    fårömålet idag   länkar  

Bestämd form

 Bestämd form neutrum som i dagens gutamål blivit till ex. ”huse”, hette i Fårömålet men även på andra platser på Gotland ”husi” (av forngut. ”husit”). Spår av denna äldre i-ändelse finns från några socknar på norra och nordöstra Gotland som Lärbro, Fleringe, Hejnum, Bäl, Hörsne och Norrlanda. I Gothem i uppteckningar från så sent som 1916-26 var ”-i” praktiskt taget enarådande.

 Även bestämd form maskulinum, som i dagens gutamål har ändelsen ”–’n”, eller ”-en”, ex. ”sorken”, ”bat’n”, ”hund’n”, hette i 1800-talets Fårögutniska ”sorkin/sorkinn”, ”batin/batinn”, ”hundin/hundinn”, och var en kvarleva från den gamla forngutniskan som även i den skrevs ”batinn”. Den apostrof som ibland markerar ett bortfall som i ”hund’n” är alltså ett fallet ”i”. 

I gutniskan finns traditionellt även demonstrativa pronomen (betydande ”den där”, ”det där”, ”de här” osv.) Fårömålet var också den sista platsen där dessa olika demonstrativa pronomen levde kvar i oförstörd form. Det som idag heter ”iss’” (den här), heter i äldre gutniska ”hissan”, ”hissu”, ”hissa”, ”hitta” osv beroende på genus och kasus. Ett bortfall har alltså främst skett av bokstaven ”h”.

”Den där” heter på 1800-talsgutniska ”hinn” (mask.), ”hi”/”hei” (fem.) och ”he”/”hed” (neutr.). Dessa former finns även de i forngutniskan. Där skrivs de ”hinn”(m), ”hin”(f), ”hit”(n) .

Egentligen är de bestämda orden byggda av två ord. Om vi tar ordet ”sorken” som på 1800-talets Fårö uttalas  ”sorkinn” är egentligen byggt av: ”sork” + ”hinn” alltså ”pojke” + ”den där”, rätt så logiskt, eller hur? Samma gäller femininum och neutrum. ”Soli” är således byggt av ”sol”+”hi” – ”sol” + ”den där”.

Maila mig!